Destiny

Idag åkte ansökningarna till skolan iväg. Känns lite som det goda vs det onda. Jobba kvar och hjälpa människor eller kränga läkemedel.... det är en karamell som jag inte har bestämt mig för hur den smakar än. Det känns som om jag ger upp mitt kall.
Jag tror även att jag är lite rädd för att tjäna pengar. Som att jag är lite för dum för det. Jag är ju inte särskilt social heller. Jag umgås ju bara med människor som jag gillar.
Jaja, ödet får avvisa.

Jag vill åka på charter igen. Om jag fick välja så hade hela mitt liv varit en charterresa. Bara tramsa och skratta dagarna i ända. Ständiga aktiviteter och konstiga danser som man måste kunna. Det är ljuvligt.
Jag och mattan borde göra det. Starta en charterresort där alla ni fina får komma och tramsa och bli bruna.
Det är min dröm egentligen.