Hyper modern

Det är han min kille. Enligt honom själv i försvar när jag lite skämtsamt sa att han var gammalmodig häromdagen. Men det är ju just det jag gillar med honom. Vilka andra killar bär sin flickvän till sängen när hon somnat på soffan? Får såna härliga minnen från när man somnat på skinnsoffan när mamma och pappa hade fest hemma när man var liten. Man hörde bara ljudet av halvfulla människor och klirret från de frostade grogglasen från ittala. Huden klibbade fast vi skinnet så det liksom lät ett klistrande ljud när pappa skulle bära in en till sängen. Han luktade lite öl men på ett mysigt vis. Jag blir alldeles varm när jag tänker på mysightesfaktorn på föräldrarfesterna. Och ännu varmare av att min fina kille gör samma sak när jag somnat på fel plats, 50 kg senare.

När jag var mycket, mycket liten...

...så bodde vi i Pålsboda utanför Örebro. Väldigt idyllisiskt i ett rött torp med massa körsbärsträd. Och som sig bör så fans i närheten en bod. I boden fanns också som av någon konstig anledning vanligt förekommande hög med gamla porrtidningar. Alltid skylldes det på någon gammal hantverkare av något slag att de fanns där. Hur som helst så tycvkte vi kvarterets barn att dessa magasin va väldigt intressanta. De granskades blad för blad tills föräldrarna i kvarteret kom på vad som försegick och de tog och eldade(?) upp alla tidningarna. Något som jag inte tror ett skvatt på såhär i äldre dar, Vad hände då? Jo barnen rasade och i all första-maj-anda så demonstrerade vi. Med plackat och allt. Vi vil ha våra knul-tidningar tillbaka stod det på plakaten. Tyvärr så fick vi inte vår vilja igenom den gången men man får väl tacka gudarna för byggarbetsplatser och mammas och pappas kamasutrabok. Annars så hade man väl inte vetat någonting om sexuallivet....

vuxenbaby

Jag känner att jag aldrig har balanserat så mycket på gränsen till vuxenliv som just nu. På ett underbart och lite bitterljuvt sett. Trots långa förhållanden innan så har jag alltid haft den där rastlösheten i mig som att jag måste fånga så många kickar som möjligt och vart rädd förr att missa balla grejer. Nu har en harmoni infunnit sig, men ändå lider jag av tanken av att folk ska tycka att jag blivit tråkig. Jag är fortfarande Joy fastän lite mer tillfreds. Jag älskar fortfarande kickarna fast älskar också lugnet och tryggheten som HAN ger mig. Jag vill inte förlora en enda människa omkring mig men jag vet ändå att de som känner mig ser också min lycka.
En trötthet som inte går att råda bot på har också slagit sig till ro i min kropp men där har jag nog dock mestadels jobbet att skylla. Där balanserar jag på en sjukt skör tråd om hur länge till jag kommer orka. Jag känner inte igen mig själv. Jag vill prestera och kan prestera men belastningen är för tung just nu. Det gör ont och jag måste kunna somna och lämna jobbet utanför portarna, nu trampar jag omkring där dagarna i ända. Om inte fysiskt så är jag där jämt i tanken och emetionellt. Jag känner att jag vill göra folk omkring mig glada, men jag orkar inte. Jag vill överraska och hitta på fina saker men sparlågan går åt att göra saker på löpandeband såsom att sova äta och jobba. Jag ska ge massor snart, när jag orkar igen. Det lovar jag.

Veckan i stort

Lia, nygift emma med muslim, en månad bara. Nef, oxia, baby. Adler, tapas, alla, glad, Ritz, pank, packad. Bakis, pms, jobb, pms, jobb, pms, jobb, lån, glad, shoppa, äta, skratta, koståkningsfest, hotellbar, jobb, mims, tjejerna, ölölöl, avsugningsdiskussion. Bu eller bä?

Puss

klänningen, hunden och tjockisen

Jag vill köra 20-tals stilen på bröllpet. Han lite Al Capone och jag lite het charlstonchic, men tydligen så gillar han inte amerikanskt 20-tal. Inte 50-tal heller. Kanske är det så att han inte gillar amerika överhuvudtaget men nu har jag iaf hitta några klänningar som man får rösta på.
I natt fick jag sova på soffan. Inte för att jag var stygg utan för att vi passar min systers hund. Han e gammal och döv och blir ängslig om natten om man lämnar honom ensam. Han traskar omkring som om det vore en skock vildhästar på parketten och låter som ett sömndrucket bergatroll. Vi delade soffan jag och Gandalf. jag frös och han luktade något åt fiskhållet. Över mig hade jag en tunn fleecefilt och förökte lägga soffkuddarna över min stelfrusna kropp för lite extra värme. Tillsist gav jag upp och gick upp och ut med skrället. Självklart bajjade han och jag hade självklart ingen påse till högen som var ungefär lika stort som ett mindre afrikaskt land. En kvinna, vi kan kalla henne parkgestapo iakttog mig i mitt låtsas letande efter påsen. Tillsist kom hon fram och lämnade en påse till mig. Tack sa jag och gandlaf gick hem med mig. Snäll skulle jag vara då mot min kille och gjorde frukost på sängen. Trekantsmackor, kaffe, juice och vaniljyoghurt med musli som vi gjort själva och passionsfrukt på det men självklart så tappade jag brickan över mig och på golvet så det var kladd överallt.
Jag vill gå ut och träffa folk. Idag är Lia här tillexempel. de vill till NEF. Jag med men idag känner jag mig ful moch fet. Min kille är en feeder och så är jag pank. Vi får se vad som händer.

Ciao

Surfittan

I morse blev jag sur på M för första gången. Ledsen mer. Och kände mig ful och äcklig. Sen fick jag blomma så blev jag glad igen. Blir lite brudig när jag e bakis. Klagar och är lite sur. Inte jämt men då och då. Ibland blir jag skojbakis då är jag jätterolig att vara med.
I går var jag och Julia ut och dinerade. Vi ringde mackan och blev fulla. Han berättade om sin nya tjej med perfekta bröst. Och perfekt röv med för den delen. Hon är säkert ung också. Men kul för honom. Hotshots drack vi igår och det har åsamkat mig huvudvärk största delen av dagen. Gick en uppiggande promenad till östrakyrkogården för att hälsa på Tony, men jag hittade inte hans grav denna gången. Man kan säga att jag gick vilse. Då fick jag lite panik och gick hem. Ska gå dit i morgon igen. Jag hade köpt en blomma och allt men nu fick en annan person den. Tulipaner var det för han var från holland. Tony alltså.

Nu ska jag laga middag och vara snäll flickvän när min kille kommer från jobbet. Han vill gifta sig under vattnet nu. Jag tror han säger det för att jag har klaustrofobi och är rädd för alla vattendjur. Nonsens. Jag ska vara snygg.

Trond, kungen av berget

Har vart i Idre med M, bror och deras paps. Tagit snöskoterkort och förrutom studerat teorin som hörde till detta så har vi även studerat hiearkin över idrefjäll. När vi skulle ha våran sk förstahjälpen genomgång så uppenbarade han sig. Trond. Han var fjällräddare. Hans kläder var i neon och han gick liksom sådär bakåtlutad som om han hade pjäxor på sig fast han inte hade det. Från hällorna på byxorna hängde tonvis med diverse hakar, spännlinor och grejer. Bröstet och skidhjälmen pryddes av en norsk flagga. Trond från Kristiansand. Han berättade pedagogiskt för oss att om någon har ramlat och slagit sig hårt så kör in handen i munnen och försök få ut alla gamla tänder och slem som ligger löst där inne, innan du börjar med något annat tjafs. Trond var som en blandning mellan Ole Bramserud och Nalle i sällskapsresan 2. Halvtids sjukskriven pga av alla laviner han vart i och alla benbrott och blödningar han haft. Inre blödningar. Man får ju se om han lever tills nästa gång vi åker upp. Då ska jag nästan spela död för att bli räddad av Trond.

Helgen har vart grym. Snöskotern och jag var vänner. Mattan sa att när jag fich fräsa på, på vidderna så log jag. Det såg han i backspegeln när han satt bakpå. M krockade med ett träd men det var anringen trädets eller skoterns fel. En annan krockade också med ett träd och fick en hundrafemtiokilos 100barns mamma över sig. Hon började gråta. konstigt. Inte mamman utan hon som körde.

Jag är lycklig