onsdag 27 februari 2008

boken

Jag köpte en bok om mig själv igår. Kvinnor som tänker för mycket, heter den. Blev sjukt glad över att jag inte e ensam med mina tankespiraler. Ni vet när man ska sova och först tänker igenom allt som man förmodligen glömt att göra på jobbet. Något blodtryck som glömdes att tas eller något värde som glömdes att överrapporteras. Någon kommer förmodligen att dö för att jag inte tog det där trycket. Sen när jag har ältat sönder det så går jag över på nästa. Framtiden. Hur ska jag göra med min lägenhet nu? jag vill ju bo med Mattias? Ska jag plugga till hösten? Har jag råd med det? Tre år till med csn....vafan.
Hypertänkade kallas tydligen detta och jag borde lägga ner det. Det finns tydligen olika sorter av hypertänkande. Agressivthypertänkande etc. Jag tillhör tydligen den sorten som vill vara till-lags och perfekt utan att stå ut för mycket. Jag måste börja tillåta mig själv att glömma saker, eller att det är ok att inte kunna allt på en gång. Jag kan inte veta hur mitt liv ser ut om ett år så det är ingen idé att grubbla. Jag har det ju svinbra nu, Jag vet ju VEM jag vill leva med om ett år och vilka vänner jag har. Det räcker.

söndag 24 februari 2008

Schlagerkväll

Det var nice att ha tjejerna på besök i mitt nya hem. Schlagern var dålig dock. Jag som brukar älska hela fenomenet. Det fattades en Sofie och mina älskade vänner var bakis och mer intresserade av dillchipsen än låtarna. Men va glad man blir av vänner. Schlagerkvällen innehöll blandannat:
Dillchips
Ostkrokar (det heter det)
En äcklig Icakopia på gott och blandat sött/salt
Bubbel
Bibvodka
vitt
Sara
Joy
Adler
Dans med ronnie i tunnel
Dans utan tunnel
Apport
Jag som dansade som penntrollet (nanne)
Disco
Krydderier
munchies
Stekt stömming och morötter
skratt
sömn

fredag 22 februari 2008

Kändisar jag är släkt med


bikten

Idag har jag biktat mig. För en på jobbet som inte kan prata. Det kändes skönt. Det var hans mamma som frågade om vad jag har gjort för synder i mitt liv. Det var jag och han. Utan någon feedback förutom att han skrattade då och då åt mig. Han e helt med så sett. Nu har jag nog fått syndernas förlåtelse. Åtminstone känns det så.
Nu var det i och för sig längesedan jag gjorde något som jag borde bikta mig för. Men jag passade på att dra allt från min ungdom också när jag ändå var i farten. Också undanhöll jag saker också. Men bara såna som jag verkligen vill förtränga.

Sen jag träffade Mattias är mitt samvete fläckfritt. Jag har blivit väldigt känslig dock men det tror jag har o göra med jobbet. Här om kvällen grät jag när jag somnade, samt en liten skvätt när jag vaknade. Fast jag vet inte varför. Mitt liv e underbart med honom. Det är mycket nu och jag har sjukt svårt att koppla av när jag kommer hem fastän jag är sjukt trött egentligen. Kroppen värker mer än någonsin fastän själen mår på topp.
Nu är han i fjällen. Sen igår och jag saknar honom redan. Han brukar ju vara där nu när jag somnar. Även fast man pratar varandra till söms ibland och kör monologen ibland så är han ändå alltid där. Och är varm och fin. Och finns på riktigt.
Nästa helg ska vi ta snöskoterkort jag och Mattan. Det ska tydligen vara bra för CVn.
Vill bara påminna shippan om att hon lovade att spela dragspel på vårt bröllop. Precis som hennes Farfar. Pompöst.

torsdag 21 februari 2008

Farfars favoriter


I går såg jag dem. Kakbarnen. Jag fick genast posttraumattiska stress syndrom och eksem. För er som inte har har hört historien om mig och kakorna samt er som redan har hört den så tåls den att höras igen. Historien om lilla joy och farfarsfavoriter.

I mellanstadiet bestämde sig min fröken Ingbritt och resten av klassen att vi skulle åka till göteborg på klassresa. Jag ville självklart följa med men jag visste ju där inne någonstans att vi skulle bli tvungen att sälja grejer. Jag var värdelös på att sälja grejer. Linda Marie var bäst. Majblommor, jultidningar och även i detta fallet...med farfars favoriter. Jag vet inte om det var så att jag inte var söt nog....det kan jag inte tänka mig. Det var nog m in monotoma stämma som gjorde att jag inte var någon salesman. Vill du köööööpa kaaaaakor? Nej. Av 15 burkar fick jag sålt tre. En till familjen, en till Annbritt och en till Walle. Vilka alla var bekanta till familjen. Alla i hela klassen fick sålt sina men inte jag. Jag förstod inte heller att man kunde lämna tillbaka kakorna som blev över. Nej nej. Jag blev rädd att alla skulle tycka att jag var dålig och förstörde för resten av klassen. Jag gömde dem under soffan i mitt rum. 12 burkar. Tills de möglade och luktade illa. Jag visste inte hur jag skulle kunna få in pengar så jag fick ta alla mina sparade födelsedagsslantar och ge till skolresekassan och låtsas att kakorna gick åt som smör i solsken.
Jag berättade historien för mår för ett år sedan. Hon började gråta.

Det finns en historia till om burkinsamling men den tar jag en annan gång.

I alla fall. I går så jag dem. burken såg exakt likadan ut som för 15 år sedan. Det började tåras och jag kände kaksmaken i munnen. Kommer de hit de stackars barnen så ska jag köpa många. Mina barn ska aldrig behöva sälja.

måndag 18 februari 2008

Så länge de inte skriker....

så kan jag tänka mig att ha en sån där liten sak som Elli. Elli är mitt syskon. Sofies och Mikkos avkomma. När jag hade det som sämst ställt med ekonomin så blev jag deras fadderbarn. De hade till och med bild på fadderbarnet på kylen, eller diskmaskinen. Nu har det kommit ett riktigt barn ur sofie. Hon är tyst och snäll och luktar gott. Barnet alltså. Sofie pratar ju ganska mycket. Lågt och monotomt som mig ungefär.
I fredags fyllde senap 30. Raj var på besök, man glömmer bort ibland hur mycket man saknar dem allihopa. Men visst är det härligt att vänskapskärleksboosta varandra när man äntligen ses.
Jag måste till sthlm snart. Punkt. Det får bli efter snöskoterkortet. Då vill jag träffa alla de här fina människorna.
Festis, mia, raj, mange, dan, frenchie, anastelle, lia, christian, björn. Till att börja med. Knyta ihop säcken.

Ibland skulle jag vilja låna ut Mattias så alla ska få känna på hur det ha en helt fantastisk kille, men det går inte tyvärr.

onsdag 13 februari 2008

Då var det klart


Nåt sånthär hade vi tänkt oss vårat bröllop.
Efter när vi har tackat ja till varandra så ska vi skaka hand. När vi gör det då börjar Jannicke vissla "wind of change" med scorpions sen när själva texten börjar så ska hon sjunga. Mattias kompis Johan ska spela trumpet till. Mackkan ska skutta bakom oss naken och göra hellikoptern i takt till musiken. Kyrktornet (det blir nog någon slags kyrka på hönö) ska mackan2(mattias kompis) ha bygt om till ett 9/11 monument i papémaché(hur stavas det?). Själva bröllops dansen blir en lite supris. jag vill ha ringen ovan.

söndag 10 februari 2008

Fråga: Finns det djur som e 47or?




Svar: Japp, här har vi en prima tiger med downs.