Ett halvår senare gör jag ett sista försök att ska liv i Laila Perus skrivarglädje igen. Skollivet tar kål på mig. Jag är såklart skitbra på det men fan va jobbigt det är med ständigt intryckande av information i kolan. Så sätter man heltplötsligt svinhöga krav på sig själv som man hela tiden måste bräcka. Inga pengar har man och så fort man har läst de sär 100-tals sidorna som ska sitta för dagen så ska man helst orka jobba också. Smaska på på 3 magsjukor, en operation och lite allmänna krämpor så har ni min vår.
Men fan ändå va bra det känns. Om det är jag, våren eller den påskölen som jag hittade i kylen som talar så händer det i alla fall något med mitt liv nu. Jag har utan tvekan en rolig och skitsnygg kille, en jättestor hjärna fullmatad av info som jag vill praktisera, sjukt snygga kompisar (ganska trevliga med)även de som är på tjocken. Det enda som saknas är körkort, en ny soffa och katter som inte hårar så är jag typ i hamn. Kan även tänka mig en häst, massor av tid, skitmycke snygga kläder och en miljon.
Annars har våren bjudit på ett gäng 30 års firanden, en snuskigt rolig tallinnresa, kräkresa till fjällen och massa nya gråa hårstrån. På riktigt. Jättegråa(vita).
Jag färgar håret konstant med hemmafärg för att dölja detta och idag har jag beställt min första tandblekning. Via internet alltså. World wide web.
