I fredags var jag och Mattias hos Adler och kollade idolfinal. Det bjöds på mat och trisslotter. Vi tyckte alla tt Picasso skulle ta upp det här med struman för att vinna men det behövdes ju inte. Vann gjorde vi på trissen också. Flera gånger tillomed. Adler uttryckte en stark längtan över att ge mig en visslings och tåknaksoperation i fall vi skulle vinna mycket. Dvs jag har tår som liksom smäller när jag går, lederna alltså, och jag kan inte rå för det. Sen är det ju dethär med att jag visslar hela tiden. twentyfourseven. Hon står inte ut med det. Jag tror det grunnar sig i avundsjukan i att hon själv visslar jättefalskt. Jag tappade visslings förmågan i fredags eftermiddag typ i 1,5h. Det gick bara inte. Jag stog vi spårvagnshållplatsen och fullkomligt försökte skrika ut visslingar men det var helt tyst. Jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv. Den kom tillbaka lagomt till jag skulle hem till Adler.
Igår träffade jag svärföräldrarna. Jag förstår varför jag tycker om deras son. De var grymma.
Jag mår så sjukt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar