kom då helgen, kom då!

Nu ska jag läsa min blogg från början till nu. Nästan ett helt år har gått av dels ambivalens men också en knippe ångest samt mycket härlig kärlek när jag avväpnade mig själv och föll. Från halvdant singelliv till helhjärtat samboliv. Från som sagt
24/hdygnetambivalens till någon som gillar en fastän jag är ful i munnen och inte blir rädd för mig. För det mesta så är jag faktiskt väldigt snäll och glad. När jag inte är det så väljer jag oftast att gå och gömma mig i min ensamhet ett tag. Det går över fort nu. Jag behöver inte söka lyckokickar längre för lyckan ligger serverad på silverfat bredvid mig. Jag stör mig dock på att allt är perfekt nu på så sätt att jag har allt. Vännerna, mannen, familjen och djuren. Jag måste jobba annanstans. Tror jag. Fy va jobbigt. Kom helg, kom!