I varannan mening jag hör från M, så dyker de upp. Pundarna. Oftast är det i formen -De där jävla pundarna.
De bor nämligen i vårt trapphus, på vinden och i källaren. Också skrämmer de tanterna i huset. I vanlig ordning så finns det hudar med i bilden. Pundarhundar. Häromnatten så drömde M att han skulle gå upp på vinden. Och där bodde de allihopa i pundarskaran. Det var pundarfotbollstunering, bandminton ala pundare och det gick tydligen så vilt till där uppe på vinden, i drömmen så att taket ramlade in. Efter det så har det kastats kommentarer som -Ja de är väl lika bra att ge dem nyckel på en gång och -Nu måste det bli ett slut på det här. Jag pratade med en gammal vän häromdagen som tidigare bodde på samma gata som oss. Hon hade flyttat pga pundarna. Någon hade tydligen stått utanför deras fönster och skrikit att de skulle "knulla din morsa med en kniv". Vi kollar på att flytta till en ny lght jag och M. Det var lite tal om Majorna men då tyckte M att där går det väl pundare på fönsterbläcket ist för duvor i pricip. Uteslutet. Eller jag tror vi kommit överens om att kring stigbergstorget så e det ganska pundarsafe. Inte längre än så.
Att det inte bara skärper till sig? Vi köper ju faktum o allt.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar