Nedräkning

Snart är jag ledig 5 dagar i rad. Det ska bli helt obeskrivligt underbart.
Igår var jag obeskrivligt bakis, vet inte vad som hände men satt på Annas jobb och vinade ner mig i goda vänners lag. Somvanligt så ville alla berätta sina anekdoter först så att det blir att man avbryter varandra konstant. Mattias undrade häromdagen vaför vi tjejer alltid gör så. Pratar så mycket så när personen som pratar är klar så hinner det inte ens gå en millesekund innan nästa fortsätter, om man inte redan har börjat sin mening innan den andra är klar. Jag tror det är att vi har sånt behov av att hela tiden berätta sin syn på saken. Och om man kommer på den medans en annan pratar så måste man få ut det på en gång för man är rädd att man ska glömma bort det.
I måndags var temat bla gamla husdjur. Jag berättade om min agillitykarriär med dvärschnauzern Fridolf som inte var så lysande samt katten smulan som alltid åt ballonger och hade en röd ballong en hel dag som hängde ut ur röven på henne och ingen ville ta bort den. En gång åt hon även upp en såndär gipsfigur. Eller inte själva gipset utan det där höljet som man stöper gipsfigurerna i. Temat var nog Jesukrubban eller når för hon hade typ en herde som stack ut där bak. Annars var smulan en ganska tråkig katt. Lite elak och gillade inte människor så mycket. Bara min syster Jenny.