Jobbat hela helgen. Ikväll har jag lite ensamtid. Ofrivilligt iofs men ändock då alla andra verkar slut efter helgens krogbestyr. Gick till systemet och unnade mig en lite dyrare flaska rött för mina sista slantar. Tyckte jag var värd lite vardagslyx till gårdagens middagsrester bestående av kassler med ananasringar. På systemet mötte jag en lite lönnig, finnig man i 35 årsåldern som (fast på ett självsäkert sätt) frågade om Carlifornia white fortfarande va det "säkra kortet" för en date. Jag såg först rädd, sen förvirrad ut och svarade något i stil med att jag inte dricker vitt men at det sälert skulle uppskattat. Jag tror att jag inte kan dricka vitt vin för att det påminner om lukten när jag gjorde min första hempermanent eller "hemanent" som det hette på slutet av åttiotalet. Ammoniak tror jag. Det luktade och det gjorde ont i de där sista tussarna mamma rullade upp på spole i nacken.