Det där med förhållanden...

Igår var jag någonslags "jag vill ligga men jag kan inte med att gå ut och träffa honom på krogen själv" kompisen. Min väninna fick till det såklart så jag hittade nya vänner som gav mig typ 100 shots med mintsmak så när jag skulle borsta tänderna i morse så fick jag svår kväljningattack då de påminde lite för mycket av varandra smakmässigt. Shotsen och tandkrämen alltså.
Nu är mitt bredband fixat så nu kan jag facebooka hemma också. Farligt. Eller iofs min kära vän magnus har ju börjat tro att jag bara hälsar på honom för att använda datorn. Det är ju självklart enbart för hans härliga personlighet.
Jag saknar mina killkompisar jättemycket. Ska jag bli tvungen att flytta till stockholm jag med? Skulle jag kunna ha karaktär där? Åh idag är min hjärna för liten för såna stora tankenötter.
Häromdagen satt jag och mange och tjatade och var inte vid våra sinnens fulla då vi började prata förhållanden och sånt. Då jag lite härligt sa - Jag vet inte om jag vill ha någon kille, eller jo kanske det beror lite på hur han är...
Hallå brainy, det var tamefan det konstigaste jag har sagt. Vackert och genomtänkt

Puss