måndag 18 februari 2008

Så länge de inte skriker....

så kan jag tänka mig att ha en sån där liten sak som Elli. Elli är mitt syskon. Sofies och Mikkos avkomma. När jag hade det som sämst ställt med ekonomin så blev jag deras fadderbarn. De hade till och med bild på fadderbarnet på kylen, eller diskmaskinen. Nu har det kommit ett riktigt barn ur sofie. Hon är tyst och snäll och luktar gott. Barnet alltså. Sofie pratar ju ganska mycket. Lågt och monotomt som mig ungefär.
I fredags fyllde senap 30. Raj var på besök, man glömmer bort ibland hur mycket man saknar dem allihopa. Men visst är det härligt att vänskapskärleksboosta varandra när man äntligen ses.
Jag måste till sthlm snart. Punkt. Det får bli efter snöskoterkortet. Då vill jag träffa alla de här fina människorna.
Festis, mia, raj, mange, dan, frenchie, anastelle, lia, christian, björn. Till att börja med. Knyta ihop säcken.

Ibland skulle jag vilja låna ut Mattias så alla ska få känna på hur det ha en helt fantastisk kille, men det går inte tyvärr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar