boken

Jag köpte en bok om mig själv igår. Kvinnor som tänker för mycket, heter den. Blev sjukt glad över att jag inte e ensam med mina tankespiraler. Ni vet när man ska sova och först tänker igenom allt som man förmodligen glömt att göra på jobbet. Något blodtryck som glömdes att tas eller något värde som glömdes att överrapporteras. Någon kommer förmodligen att dö för att jag inte tog det där trycket. Sen när jag har ältat sönder det så går jag över på nästa. Framtiden. Hur ska jag göra med min lägenhet nu? jag vill ju bo med Mattias? Ska jag plugga till hösten? Har jag råd med det? Tre år till med csn....vafan.
Hypertänkade kallas tydligen detta och jag borde lägga ner det. Det finns tydligen olika sorter av hypertänkande. Agressivthypertänkande etc. Jag tillhör tydligen den sorten som vill vara till-lags och perfekt utan att stå ut för mycket. Jag måste börja tillåta mig själv att glömma saker, eller att det är ok att inte kunna allt på en gång. Jag kan inte veta hur mitt liv ser ut om ett år så det är ingen idé att grubbla. Jag har det ju svinbra nu, Jag vet ju VEM jag vill leva med om ett år och vilka vänner jag har. Det räcker.