Tack

Idag är jag glad igen. Utarbetad men glad. Jag måste lära mig att stänga av jobbet när jag kommer hem. Det är lätt att ta med alla patienter hem i tanken, lätt att känna sig otillräcklig, men man kan ju tyvärr inte klona sig själv även om det vore önskvärt i arbetssituationer. Många tragiska öden att ta in och det är klart att det färgar av sig. Men med den medvetenheten man har att livet kan ändras på en millesekund så har man ju fått det enklare för sig att förstå att man ska leva i nuet, njuta av det man har, inte det som saknas.
I stora drag så tjänar vi mer och mer, köper större hus och en massa ägodelar men åt andra hållet så stressar vi mer, har mindre och mindre familjer och framförallt njuter mindre av allt det vi har. Så därför vill jag bara lite, utan att bli sentimentalt bara tacka alla er mina fina vänner, familjen, djur och ni som jag har valt att ha omkring mig för att ni e så grymma. Ni gör nuet väldigt härligt för mig. Tack.