Har vart i Idre med M, bror och deras paps. Tagit snöskoterkort och förrutom studerat teorin som hörde till detta så har vi även studerat hiearkin över idrefjäll. När vi skulle ha våran sk förstahjälpen genomgång så uppenbarade han sig. Trond. Han var fjällräddare. Hans kläder var i neon och han gick liksom sådär bakåtlutad som om han hade pjäxor på sig fast han inte hade det. Från hällorna på byxorna hängde tonvis med diverse hakar, spännlinor och grejer. Bröstet och skidhjälmen pryddes av en norsk flagga. Trond från Kristiansand. Han berättade pedagogiskt för oss att om någon har ramlat och slagit sig hårt så kör in handen i munnen och försök få ut alla gamla tänder och slem som ligger löst där inne, innan du börjar med något annat tjafs. Trond var som en blandning mellan Ole Bramserud och Nalle i sällskapsresan 2. Halvtids sjukskriven pga av alla laviner han vart i och alla benbrott och blödningar han haft. Inre blödningar. Man får ju se om han lever tills nästa gång vi åker upp. Då ska jag nästan spela död för att bli räddad av Trond.
Helgen har vart grym. Snöskotern och jag var vänner. Mattan sa att när jag fich fräsa på, på vidderna så log jag. Det såg han i backspegeln när han satt bakpå. M krockade med ett träd men det var anringen trädets eller skoterns fel. En annan krockade också med ett träd och fick en hundrafemtiokilos 100barns mamma över sig. Hon började gråta. konstigt. Inte mamman utan hon som körde.
Jag är lycklig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar